måndag 27 februari 2012

Från ide,till film, tankar och reflektioner





När jag skulle starta det här film projektet så hade jag många funderingar i huvudet. Vad skulle jag göra för film? För vilka skulle filmen vara? Hur skulle filma och Vilka skulle jag filma?, Vad skulle jag ha för tema inom lärande? Lärande är ett väldigt stort område och jag kände att jag måste begränsa mig på något vis. Ska jag anpassa filmen efter barnen i min barngrupp eller ska jag inrikta mig på större barn? Efter ett tags funderingar kom jag fram till att jag ville göra en film för de barnen jag hade i min egen barngrupp, alltså barn som är mellan 1-3 år. Sedan funderade jag på hur ser en vardag ut hos oss? Det är massor av lek och pedagogisk verksamhet, men även massor av konflikter. Då kom jag på att jag skulle göra en film som handlade om konflikter. Först hade jag tänkt använda större barn för att uppnå mitt mål, men sedan insåg jag att mina små barn kanske inte skulle förstå då. Jag pratade med mina kollegor och de föreslog att jag skulle använda handdockor istället. Då blir det spännande och lättare för de små barnen att förstå. Det tyckte jag var en bra idé. Sedan fastnade jag lite grann i kreativiteten ska jag erkänna, vad ska de här handdockorna göra? Hur ska jag komma på en berättelse till detta?

Jag började göra observationer i min egen barngrupp för att få inspiration till filmen. En dag blev några barn osams, det ena barnet satt och lekte med ett bilgarage. Sedan kom ett till barn och ville vara med, men det ville inte det första barnet. Då vräkte det andra barnet ner garaget på golvet så bilarna for ur. Då blev det första barnet ledsen, sedan arg och drämde till det andra barnet i huvudet med bilen. Då blev båda två ledsna och skrek och grät. Det här tänkte jag är något jag kan göra en film av som små barn kan förstå och relatera till. Jag utgick från situationen med bilgaraget och så gjorde jag en ny händelse som liknade den. Jag behövde två huvudpersoner/huvudkaraktärer och jag vet sen tidigare att vi har ett antal handdockor på Mickelina som vi har använt då och då i olika situationer, vi har bland annat en gris som kommer ibland när någon fyller år. Den tänkte jag vore perfekt att ha som huvudkaraktär.

Jag döpte grisen till Knorre och sedan hittade jag en kossa som jag tyckte skulle passa bra i filmen, det blir lite bondgårds tema med djur. Kossan döptes till Muu. Vad ska nu Knorre och Muu göra för något var min fundering. Jag hade som tanke att Knorre skulle bygga något till exempel ett hus och så vill Muu vara med och leka, men så får hon inte detta. Då blir Muu ledsen, sen arg och förstör allt ihop. Då blir Knorre ledsen och arg sen slår Knorre Muu med en kloss och då blir Muu ledsen. Sedan blir båda ledsna. Sedan kommer Knorre på att det var inte så bra att slå någon, det är bättre att leka tillsammans vilket de gör och så blir båda glada. Det blev min slutgiltiga historia i väldigt korta drag. Detaljerna kan ni se i mitt manus. Då var det dags att börja rita! Vilket inte var så lätt kan jag säga. Jag önskar ibland att man vore en talang när det gäller att rita, men så är inte fallet. Jag gjorde ett tappert försök att rita detta, men hehehe varken Knorre eller Muu ser ut som en gris och en ko, men men de tär ju tanken som räknas. Blev en hel del svärande osv innan jag fick bildmanuset klart. Nästa gång jag ska rita ett bildmanus kanske jag ber någon annan att göra det. Fast i och för sig det var ju bara jag som visste hur jag tänkte så då var det ju mest praktiskt om jag gjorde det. Ju mer man ritar desto bättre blir man:)

Jag bad två av mina kompisar hjälpa mig att spela handdockorna en kväll efter jobbet. De är inte rädda om jag lägger ut filmen på internet och youtube utan de tyckte det var en rolig grej. Jag berättade för dem hur de skulle göra ungefär och så fick de läsa igenom manuset. Vi gick igenom hela historien 3-4 gånger, utan att filma, jag bara testade hur jag skulle ha kameran på bästa sätt. Det var också en chans för mina kompisar att öva hur händelseförloppet skulle vara. När vi gjort detta några gånger och de kände sig relativt säkra på hur manuset var upplagt så test filmade vi en gång. Den versionen fick jag dock ta bort eftersom vi började gapskrattade lite då och då under hela filmen. Vi glömde också bort några viktiga detaljer. Det är så lätt att glömma detaljer när man är så koncentrerad på det hela och så ska man hålla koll på manus och samtidigt filma,vilket jag fick erfara inte var så lätt som man kanske först trodde. Vi testade att filma igen och version 2 blev bättre än version ett, dock råkade jag filma åt fel håll mitt i filmen. Den tredje gången gick det mycket bättre och det var den versionen som jag valde. Det visade sig att både Martin och Linda som hjälpte mig tyckte att det var väldigt roligt att hjälp till. Speciellt Martin som var lite tveksam till att vara med först.

Jag ville ha någon bakgrundsmusik i filmen, eftersom att ibland när Knorre bygger så är det inte så mkt ljud så jag tänkte att det vore bra. Jag hittade i imovie en ljudsnutt som jag tyckte passa in, en ganska trallvänlig sång. Sedan tyckte jag filmen skulle blir roligare med lite ljud effekter. Så när Knorre vinkar in i kameran kom en ljudeffekt som hette dinosaurien, det var den som var mest likt en gris. Sen när mu kommer så la jag in ett råmande. Sedan när Muu blir arg hittade jag ett väsande som lät som ett monster. Den tyckte jag passade in så jag la i den. När Knorre drämmer till Muu så lade jag till en ljudeffekt som hette boink som jag tyckte passade in. I slutet av filmen när båda blev glada igen så lade jag in en till ljudeffekt med skrattande barn som avslutar filmen. Jag tyckte det passade in också när Knorre och Muu blev glada.

Jag visade den här filmen för några barn i olika åldrar. Här är några reaktioner på filmen. En ett åring i min barngrup reagerade direkt när han såg knorre då väste han exakt likadant som Knorre gjorde och så sa han giiis. Han applåderade senare när Knorre fick byggt klart huset. Sen skakade han på huvudet när Muu förstörde och så sa han dadadada men en arg röst. Sen höll han för ögonen när Knorre drämde till Muu. Sen skrattade han när de blev sams igen. En annan ett åring satt och stirrade faschinerat på filmen och sa inte ett ljud. En 1,5 åring ville se filmen flera gånger. Jag visade den också för ett antal tre åringar som reagerade när Muu blev ledsen. De sa så får man inte säga. Sedan när Knorre drämde till Muu sa de man får inte göra så! Efter filmen frågade jag dem vad de tyckte och de tyckte den var bra och så ville de ha handdockorna och leka med. Sedan spelade de upp hela handlingen igen. Det har var ett antal morgonar som jag har visat filmen och sedan har Knorre och Muu blivit jätte populära att leka med. Jag visade även filmen för några fyra åringar och någon femåring. En kille sa att han tyckte den var bra MEN den var lite för kort. Han ansåg att filmen skulle ha en fortsättning. Så han och hans kompis började leka om filmen igen och sedan gjorde de en fortsättning där de fortsatte att bygga. Jag skulle varit snabb och filmat detta, men när jag väl kom på det så såg de att jag filmade och då blev det så till gjort och inte alls bra. Det var flera av 4-5 åringarna som också ville leka med handdockorna de blev populära.

Dock tror jag att de som har mest nytta av den här filmen är barn som är mellan 1-3 år. De stora barnen tyckte den var bra, men de hade nog velat ha den mer avancerat. Men det är ju ändå bra att de barnen som är i den här åldern 1-3 som jag inriktade mig emot faktiskt var intresserade och att det inspirerade till lek. Det påverkade ju även de större barnen som också ville leka och hitta på en fortsättning.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit ett skojigt, intensivt och lärorikt arbete att göra film. Det är en process som tar längre tid än jag rodde. Jag har lärt mig att använda imovie, göra ett manus, film manus och filma med Ipaden samtidigt som man ska regissera de andra hur de ska göra. Det är en rolig erfarenhet och jag tänker definitivt göra fler filmer framöver, nu har man ju verktyg som man kan använda sig av. Nästa film kommer nog handla om hur det kan kännas att bli lämnad av mamma och pappa, på förskolan då några av våra barn har väldigt svårt att lämna mamma eller pappa och de blir väldigt ledsna, att göra en film om detta kanske kan underlätta för dem. Vi får se hur det blir. Bilderna ni ser i detta inlägg är några som togs under inspelingen av filmen.


- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 21 februari 2012

Knorre blir ledsen!!

Här är min film, Knorre blir ledsen!

Film Manus

Granath (2006) skriver att man kan konsturera ett manus på olika sätt beroende på vilken slags film det är. Jag har valt att göra en dockteater film som en spelfilm, då innehåll och karaktärer är påhittade av mig.
Granath ( 2006) menar att ett film manus ska vara så detalierat så att den som läser det ska kunna se scenerna spelas upp framför sig. När man skriver manus skriver man alltid i nutid, alltså presens. Detta för att man inte kan se hur eller vad en människa tänker inserst inne i en film.(Granath 2006)

Här är mitt manus till filmen Knorre blir ledsen!

Manus
Det spelas musik i bakgrunden, Knorre sitter och bygger.
Berättaren: Här är grisen Knorre!, Hej hej Knorre, (Knorre tittar upp låter och vinkar till kameran) han håller på och bygger ett hus, (Knorre fortsätter att bygga) å vad fint det blir! (Knorre bygger vidare) ååå, (knorre sätter fast den sista lilla biten på huset) Sådär titta! Vilket stort och fint hus! Ojjj!!
Men Knorre, vilka ska bo i huset? (Knorre tittar på huset sedan tittar han åt andra hållet och visar med hela kroppen att det ligger något därborta. Där ligger det en gris och en ko, sen går han dit och puttar ett djur i taget med huvudet in i huset) Mhm aha
Åå titta vad bra det blev! Nu kan Knorre leka!
Men då kommer Muu! ( Muu kommer in i bild och går fram till Knorre och huset)
Muu: Hej hej ,
Berättare: Muu vill också vara med och leka
MUU: Får jag vara med!
Knorre : NEJ de får du inte!
Berättare: Nej DET vill inte Knorre!
ÅÅÅ då blir Muu ledsen!buhuu Stackars muu!( gråter lite grann håller händerna för ögonen) O sen blir hon ARG!, Men vad gör hon??(Muu kastar sig fram och förstör huset) hhhh så får man väl inte göra, nu blev ju Knorre jätte ledsen! (eheee, Knorre gråter håller händerna för ögonen)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ hans fina hus!
Men va, Men VAD GÖR DU Knorre??( Knorre tar en röd kloss och går fram till Muu och slår den i huvudet på henne)
Muu: AJ!
Berättare: Ajj!! så får man väl inte göra!Nu blev ju Muu jätteledsen! ( Muu gråter igen, Knorre gråter också) Men vad ska de göra nu? Mu är ledsen och Knorre är ledsen, dom är båda ledsna. (båda håller för händerna och gråter en liten stund)

Men titta!!nu går Knorre fram till Mu och blåser på Muus huvud! (ppuhhhhh) Och ger Muu en kraaaam! Men se! Nu är det bra igen! (båda jublar) NU börjar de bygga tillsammans, se vad bra! ( Mu och Knorre tar varsina klossar och börjar bygga upp huset igen.)
Ojj! (En av dem tappar en kloss, de bygger vidare) hoppsan! (En tappar igen)
Vad FINT huset blir! Titta vad bra! Nu kan de leka tillsammans och så lekte de hela dagen! (Knorre och Mu skrattar och leker tillsammans.)

Litteratur:
Granath, Thomas, "Manus och dramaturgi för film", 2006







Här är min story board, jag är inte världens bästa tecknare, men jag hoppas ni ser någorlunda vad jag har ritat:) jag har mina ritningar kvar i fall någon vill se dem:)

Synopsis

Synopsis
Temat för den här filmen är lärande. Min idé var att göra en film som är anpassad för små barn som är mellan 1-3 år gamla. Anledningen att jag valde just den åldern är för att jag dagligen möter barn  i min egen  barngrupp som är så gamla och jag tänkte att jag ska kunna använda filmen där. Jag valde att inrikta mig på konflikter för det är ett aktuellt ämne i vår dagliga verksamhet. Barnen hamnar ofta i konflikter om leksaker och så vidare, så jag ville göra den här filmen för att barnen lättare ska få en förståelse av situationen och se hur man kan göra istället.   
 
Syftet med den här filmen är att visa barn mellan 1-3 år hur man kan lösa konflikter och bråk utan att använda våld, för att istället leka tillsamans och ha roligt. Genom den här filmen ser barnen att det hjälper inte att förstöra eller slåss för att vara med i leken, utan då blir man bara ledsen, men genom att istället samarbeta och leka tillsammans så blir det mycket bättre. Detta gestaltas i en dockteaterfilm som är lagom lång för de små barnen att titta på.  

Jag valde att göra en dockteater eftersom de flesta små barn tycker om handdockor och de kan lätt relatera till dem. det kan också inbjuda till lek och utforskande.
Filmen blev fyra minuter lång.
 
   

söndag 18 december 2011

process dokument halva kursen

Nu har vi gått halva kursen och det har gått en tid sedan vi fick Ipaden för första gången. Jag har konstaterat att det är både spännande och roligt och ibland en utmaning att använda Ipaden. I början hade man ingen aning om hur den fungerade, jag hade knappt sett en Ipad innan vi började den här kursen. Jag visste inte vad en app var för något heller. Nu börja jag i alla fall få ett hum om hur man gör och hur saker och ting fungerar. Det är så många tekniska funktioner som jag ännu inte lärt mig, och det är spännande. Du lär dig något nytt varje gång du använder den.

När man inte vet hur man ska göra en sak så testar man och testar och om det fortfarande inte fungerar, så blir jag ibland väldigt irriterad och känner mig frustrerad, det ska jag erkänna. För man vill ju så gärna att det ska fungera på en gång direkt och man vill inte hålla på och krångla hur länge som helst, men om man tänker efter så är det egentligen så med allt som är nytt som man lär sig, man behöver en inlärningsperiod helt klart. En sådan enkel sak som att kopiera ett dokument och klistra in ett dokument i ett annat dokument var inte så lätt som jag trodde. Egentligen ska det ju inte vara så svårt tycker jag, men det handlar om ovana med den nya tekniken, helt enkelt. Man vet hur man gör på en vanlig PC, ganska enkelt det har man gjort tusentals gånger, men när man ska göra samma sak på Ipaden kan det ibland kännas som rena grekiskan. Då behövs en stor portion med tålamod. Tänk vilken skön känsla senare när man har kommit på hur man ska göra. Då känner man sig väldigt nöjd:)


Det är också tur att det finns kursdeltagare i den här kursen som är väldigt kunniga och som gärna delar med sig av sina erfarenheter och kan hjälpa en annan när man behöver det. Fönstret på facebook var en bra idé som jag hoppas finns kvar efter kursens slut också. Sidan har blivit som ett forum där man kan dela med sig av sina erfarenheter och tanka och ge exempel på smarta funktioner och bra appar. Det kan man kalla kompetenta pedagoger eller som de sa på kickoffen för den nya läroplanen i förskolan "mumsiga piroger" det finns en rolig sång som ligger på youtube som heter kompetenta pedagoger den sången är en bra sammanfattning så lyssna på den om ni inte redan hört den:D

Litteraturen i den här kursen har varit intressant och varierad. Det som är bra är att även om du är högstadielärare eller förskollärare och jobbar med stora eller småbarn så finns det ändå saker du kan snappa upp och ta tillvara på i din egen verksamhet.

De tre huvudfrågorna vid reflektion tycker jag är viktigt. Man behöver som pedagog stanna upp och tänka efter då och då, Vad är det vi ska göra, Varför gör vi det här och Hur ska vi göra det vi hade tänkt. Det är också vitigt att ställa sig frågan, för vem gör vi det här? Är det för barnens skull? Eller är det för vår egen del? Nu har vi ju också sedan I juli 2011 den nya läroplanen I förskolan som vi ska använda i vår verksamhet.

Jag har börjat använda Ipaden oftare i vår verksamhet men jag strävar efter att använda den ännu mer. Jag har konstaterat att oj vad många bra användbara appar det finns som man kan använda i förskolan, som även de minsta barnen kan testa. De är så otroligt smarta barnen, de lär sig mycket fortare än vad man själv gör och jag är ändå inte så gammal:) när man läser litteraturen så tycker man åt ena sidan att man blir mer säker på vad det är för något vi läser men åt andra sidan kan man bli mer förvirrad än någonsin för man trodde att man visste något och så inser man att man egentligen inte visste så mycket ändå. Visst blir det förvirrande, men man gör ett gott försök att försöka förstå och det är bra att ha kolleger eller studiekamrater att diskutera med

Jag ser fram emot nästa del av kursen, det ska bli spännande tycker jag :)

måndag 21 november 2011

Portfolio





Vi har läst boken "Att arbeta med portfolio- teori,förhållningssätt och praktik"(Ellmin, 2003)

“Begreppet portfolio kommer närmast från engelskan och betyder något att bära blad i” (Ellmin, 2003, s 22) man kan också säga att portfolio är ett enkelt sätt att visa ett urval av alster och arbeten som barnet har gjort. Det visar och synliggör ett lärande.

Ellmin&Ellmin (1999a,2001) skriver att en portfolio kan se olika ut beroende på hur gamla barnen/eleverna är. I förskolan kan det exempelvis vara mer fokus på barnens skapande förmåga och deras lust att lära. Man tittar också på den emotionella kompetensen såsom självförtroende och trygghet i sig själva och i barngruppen. Portfolio kan också fokusera på barnens självbild, jag kan och jag är någon. Den sociala kompetensen, språk, kommunikation och samarbetsförmåga är andra områden som en portfolio kan fokusera på.

Ellmin& Elmin(2002) menar att en bra portfolio innehåller följande:
En klar bild av barnets utveckling och lärande inom ett eller flera områden.
Den uppmuntrar barnen att själva vara aktiva och delaktiga i portfolioarbetet och själv välja ut samla och reflektera kring sina egna arbeten/alster som de har gjort under en period.
Den uppmuntrar till att barnet blir mer självständigt i sitt eget lärande
Ett sätt för pedagogen att kunna handleda och ge stöd till barnen i deras utveckling
Portfolio är ett bra sätt för föräldrarna att kunna hjälpa sina barn och ett sätt för dem att se vad barnen har lärt sig. (Ellmin B, Ellmin R, 2002)

Enligt Ellmin& Ellmin finns det två grundmodeller för portfolio, visningsportfolio och arbetsportfolio. En visningsportfolio innehåller ett urval av barnets lärande, där man visar upp de bästa arbetena som barnet har gjort under en längre tid. Visningsportfolion ska underlätta vid övergångar mellan olika skolformer och lärare. Det är en mer offentlig portfolio som visar utveckling och kompetenser under en längre tid.

En arbetsportfolio är mer vardagligt, barnen jobbar med portfolio flera gånger i veckan. Barnen daterar och sparar de färdiga arbetena. Det är en självklar del av den pedagogiska verksamheten. Den kan innehålla många olika arbeten inom flera olika områden. Tack vare att man sparar det man har gjort så kan barnen senare se tillbaka och följa lärande processen utifrån de färdiga material de har framför sig. Denna form av portfolio är mer till för barnen själva.(Ellmin, 2003)

På min förskola använder vi I dagsläget pappersportfolio där vi skriver en livsberättelse om barnen varje termin. När ett nytt barn börjar hos oss så skriver vi först om inskolningen och hur barnet trivs osv. Vi berättar om barnens sociala utveckling, den motoriska utvecklingen och den språkliga utvecklingen. Vi brukar lägga in några bilder på barnen. Vi brukar också spara en eller två teckningar per termin som vi tycker visar deras utveckling i skapande. Vi har börjat en process och ska snart övergå till digital portfolio och det ska bli spännande. Om några veckor ska vi börja använda unikum som är ett bra verktyg för digital portfolio. Fördelen med digitalportfolio tycker jag är att du kan använda både ljud och film i den. Det kan du inte göra i en pappersportfolio. Det är också ett sätt för föräldrarna att bli mer delaktiga i sina barns utveckling. Det blir mer konkret när de får se själva vad barnen gör, inte bara få det berättat för sig. De blir lite grann som en fluga på väggen, många föräldrar har sagt att de ibland önskade att de kunde vara just det, en fluga på väggen så de kan se vad barnen gör och hur de beter sig i förskolan.

Ipad är ett bra verktyg för att göra en digital portfolio. Även de allra minsta kan ha nytta av den. Med hjälp av en Ipad kan du ta kort på barnen när de gör olika saker. Du kan tillsammans med barnen skapa och spela in sagor, sjunga sånger, skapa musik som man sedan kan ha användning av på ett utvecklingssamtal. Du kan filma när barnen leker, eller om de hamnar i konflikter osv.

Vid en konflikt kan en Ipad vara mycket användbart och lärorikt både för oss vuxna, för vi kan se från en annan synvinkel och ett annat perspektiv. Vi kanske inte uppfattade hela situationen från början för att sedan när man ser situationen igen via film eller ljud kan man ibland upptäcka helt andra saker. Det är också bra för barnens egen skull att själva se vad det var som hände och få fundera och reflektera kring sina händelsen tillsammans med en pedagog. Man kan ställa frågor, vad var det som hände? vad gör du i det här videoklippet?detta kan man även fråga små barn, dock får man ta hänsyn till hur gamla de är. Vi vuxna blir viktiga framförallt om barnen inte själva kan uttrycka vad de tänker så får vi pedagoger försöka hjälpa barnen att sätta ord på det de känner.

Jag måste också tillägga att en portfolio kan se väldigt olika ut i olika förskolor runt om i landet, men de flesta portfolio innehåller ungefär samma sak. Variationen kan ta hänsyn till hur gamla barnen är, en femåring och en ettåring är inte likadana, utan man anpassar portfolion efter vilken ålder det är på barnen. Det innebär inte att en portfolio för småbarn är bättre än en portfolio från en storbarns grupp.

Jag har tänkt att använda Ipad vid mina kommande
utvecklingssamtal, vilket ska bli spännande att se föräldrarnas reaktioner.




- Posted using BlogPress from my iPad