Jag heter Helen Murelius och är snart 24 år gammal.
Jag är född och uppvuxen i Kil som ligger i Värmland, två mil från Karlstad. Från början var det inte självklart att jag skulle bli förskollärare. När jag var liten ville jag alltid bli veterinär och i gymnasiet valde jag att läsa på Lillerudsgymnasiet som är en naturbruksskola. Jag valde natur inriktning djurvård så att jag skulle kunna läsa vidare till veterinär. Det var 3 roliga år, med mycket studiebesök och resor.
Jag har alltid älskat djur och det kommer alltid vara en stor del av mig, men mot slutet av gymnasiet funderade jag på om de verkligen var djur jag ville jobba med hela tiden. Jag kom fram till att jag skulle kunna tänka mig att jobba med barn istället. Jag sökte förskollärarutbildningen vid Karlstad Universitet och jag kom in så jag tänkte att jag ger det en chans så får vi se. Efter första praktikperioden var jag helt såld och tänkte att ja, det här vill jag jobba med!
3,5 år senare i januari 2010 var jag färdig förskollärare. Jag sökte jobb i Göteborg och Mölndal och fick jobb i Kållered som förskollärare på en avdelning med barn som är mellan 1-3 år gamla. Jag lämnade familj och vänner för att ge mig ut på ett nytt äventyr i Göteborg och Mölndal, jag kände inte en enda människa när jag flyttade hit. Tur att man hade en snäll kollega som man fick bo hos i 2 veckor innan jag hittade en tillfällig lägenhet. Jag har nu jobbat på Vommedalensförskola sen i januari 2010 och jag trivs alldeles utmärkt. Det bästa med att jobba som förskollärare är att alla dagar är olika, det blir aldrig enformigt. Javisst har vi rutiner varje dag, men tiden emellan är aldrig den samma, man vet aldrig på förhand hur dagen kommer att bli och det tycker jag är spännande. Jag tycker det är roligt med drama, bild och form och musik. Jag håller för närvarande på att lära mig spela gitarr, vilket jag tror kommer vara till nytta i barngruppen då vi brukar sjunga ganska ofta.
Det är intensivt och roligt att jobba med små barn, de ger mig som pedagog väldigt mycket. Ibland har de här 1,5 åringarna väldigt och kreativa tankar som man själv aldrig skulle ha kommit på. Vi har mycket att lära oss av de små. sedan tycker jag det är roligt att se hur barnen utvecklas, från att inte kunna gå till att kunna springa, från att använda olika ljud eller inte säga något alls till att helt plötsligt säga ord och så småningom meningar. Eller en inskolning då barnet först är jätte ledset till att bara rusa in och ge oss en stor kram, man blir lika stolt varje gång.
Jag har mycket kvar att lära mig, jag tror aldrig man blir fullärd som pedagog, det finns alltid något nytt att lära sig. Vill ni veta mer om mig är det bara att fråga:)
- Posted using BlogPress from my iPad
