måndag 16 april 2012

Process dokument knyta ihop säcken

Jag kan konstatera att tiden går väldigt fort! För nästan ett år sedan så var det första kurstillfället när vi satt i Almås lärcenter. Jag vet att jag var förväntansfull och tyckte att det skulle bli spännande. Det kändes högtidligt när de sa till oss att det är ett aktivt val för oss pedagoger. Det fanns två dörrar, en mot framtiden och en tillbaka och så skulle vi välja. Jag och alla andra valde att gå mot framtiden och kurslitteraturen och ipaden. Jag tror inte det var någon som gick därifrån utan en iPad:) Så här skrev jag i mitt första blogg inlägg om pedagogisk dokumentation:

Jag tycker det är spännande med pedagogisk dokumentation. Jag ska erkänna att jag kan inte så mycket om det än men jag hoppas att jag ska lära mig massvis under kursens gång. I nuläget tycker jag att pedagogisk dokumentation är när man dokumenterar på olika sätt, ex med kamera när barnen håller på med något, det kan vara vad som helst. Med kameran kan man som både barn och vuxen se vad de gjorde, hur de gjorde och hur det gick och hur resultatet blev. Sen kan man efteråt reflektera tillsammans med barnen och fundera på varför blev det som det blev och hur kan man göra annorlunda.

Det är dessutom spännande att få använda och testa iPad, den ska jag använda ofta så att jag lär mig hur den fungerar för jag har aldrig använt en iPad förut.

Mycket har hänt sedan detta inlägg skrevs. I början tyckte jag att det var svårt att använda Ipaden, Hur gör man det här? vart är kopieringsknappen, hur klistrar man in något osv, var funderingar som dök upp i mitt huvud. I sammanfattningen av process dokumentet efter halva kursen skrev jag om just detta, så många frågor, tur att det då finns lärgrupper och andra kompetenta pedagoger som kan hjälpa varandra. För mig har det varit kanon bra, för i början var det rena grekiskan för mig.

Efter halva kursen skrev jag det här:
När man inte vet hur man ska göra en sak så testar man och testar och om det fortfarande inte fungerar, så blir jag ibland väldigt irriterad och känner mig frustrerad, det ska jag erkänna. För man vill ju så gärna att det ska fungera på en gång direkt och man vill inte hålla på och krångla hur länge som helst, men om man tänker efter så är det egentligen så med allt som är nytt som man lär sig, man behöver en inlärningsperiod helt klart. Tänk vad bra det känns när man har lyckats med något som man tidigare inte kunnat, då kommer yes känslan fram och det känns alldeles underbart.

Jag har insett att det krävs en skopa tålamod och att ta det lugnt, som allt annat nytt som vi lär oss, det tar olika lång tid och det måste vi acceptera. För mig som aldrig använt varken mac eller en ipad så slängdes jag in i en helt ny värld.

Jag har konstaterat under kursens gång vad användbart en iPad faktiskt är i vår verksamhet. Det är smidigt och ganska enkelt, den är lätt att bära och ta med sig. Det finns många funktioner vi kan använda oss av Vi kan använda kameran och ta kort och ladda upp direkt på internet, vi kan skapa filmer tillsammans med barnen i iMovie och göra egna radioprogram på förskolan. Vi kan använda ipaden som ett verktyg för att konkret visa små glimtar vad deras barn gör hos oss. Det tror jag föräldrarna uppskattar. Vi kan till och med ha med oss ipaden på ett utvecklingssamtal för att visa några bilder eller en filmsnutt.





Det är också lärorikt för barnen att spela spel på ipaden. Det finns många bra gratis appar som vi kan använda oss av. Till och med våra ett åringar tycker det är roligt att spela. Det är det som är så otroligt, jag blir lika imponerad varje gång.

Allting låter så bra, men jag vill också säga att det ibland tar tid att dokumentera och det är just tid som kan sinka oss när det gäller att använda ipaden. Speciellt de som inte tycker om ny teknik och som inte vill lära sig nya saker. Då är det viktigt att vi som tycker det är roligt med teknik kan uppmuntra och inspirera varandra. Ibland handlar det inte om att man inte är intresserad, utan snarare kanske att man blir frustrerad för att man inte vet hur man gör och då undviker man det istället vilket inte är bra.

Vi behöver också ta oss tid att reflektera, både ensam och i grupp för att vi själva som pedagoger och barnen ska kunna utvecklas. Frågorna vad, hur, varför är bra frågor att använda sig av. Tillexempel Om vi gör en sak och dokumenterar under hela processen och sedan väntar några veckor och tar fram materialet igen och visar barnen och ställer följd frågor som exempelvis vad gör du här? Hur gjorde du det här? Hur blev det?. Det är också viktigt för oss att fundera över processen, blev det som du hade tänkt dig? Vad var det som gick bra/ mindre bra, varför gick det bra/ mindre bra, hur kan man göra det bättre/ annorlunda till nästa gång?

Jag tycker den här kursen har varit lärorik, spännande,utmanande, annorlunda och framförallt rolig!

Jag hoppas att fönstret Facebook sidan fortsätter att existera så vi kan delge varandra tips och idéer.

Tack för en härlig kurs!!
- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 14 april 2012

Mediers påverkan i lärmiljöer

Mediers påverkan i vår förskola
Jag gick in på Statens medieråds hemsida och hittade publikationen småungar och medier(2010). Det är en undersökning som statens medieråd har gjort som handlar om barn och hur de använder olika medier. Barnen var mellan 2-9 år gamla. I undersökningen visade det sig att tvn är det vanligaste mediet som barnen använde. Ca 75% av barnen såg på tv varje dag och 10% såg på tv mer än 2 timmar per dag. Det vanligaste som de små barnen som var mellan 1-5 år tittade på var bolibompa, Disney filmer och Barnkanalen.
Allt barnen ser på tv påverkar dem på olika sätt som sedan visar sig när de kommer till oss på förskolan. Tillexempel kan de leka sånt som de har sett på tv. Ibland kan de göra vissa saker och man förstår inte alls varför de gör det, och senare när man pratar med föräldern så säger de att det har de sett det på tvn. Jag undrar, hur många av föräldrarna sitter med sina barn och tittar på tv tillsammans? I undersökningen (2010)så satt de flesta föräldrar till barnen som var mellan 1-5 år med när de tittade på tv, medan de äldre barnen oftare satt själva.




Jag är övertygad om att de flesta barnen på min avdelning ser på tv varje dag. Men frågan är vad är det de tittar på? Är det något som man ska lära sig nåt av? eller är det ren barnpassning så att föräldrarna ska få lugn och ro och kunna göra annat, förhoppningsvis är det inte det andra alternativet. Vi har på min avdelning en bärbar dator och en ipad. Det är fascinerande hur duktiga de små barnen är på att hantera iPad mm.




Ett barn sa till mig Helen, det heter iiiipad inte aipäd:) vi använder internet för att hitta information som vi inte kan hittar i någon bok. Vi använder internet för att hitta bilder, vi kan använda paint för att rita. Vi kan lyssna på musik i spotify och titta på filmsnuttar i youtube. Vi använder ipaden till många olika saker, till de olika pedagogiska apparna som finns för att stimulera olika sinnen, träna språk och matematik. I vår läroplan står det tydligt att:
"Förskolan ska sträva efter att varje barn:
utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa,"( Lpfö98, s 10)
Jag tror att det är viktigt att vi som pedagoger och vuxna är medvetna och att vi använder oss av olika medier tillsammans med barnen och att vi inte är rädda för att använda medier, men det får inte heller gå till överdrift så att vi helt glömmer bort de smarta funktionerna som exempelvis vanliga böcker har. Jag tycker att vi ska använda medier med ett sunt förnuft och ta tillvara på tillfällena när de uppstår.

Jag skulle också tycka det vore intressant att göra en undersökning som våra föräldrar på avdelningen skulle få fylla i för att se hur mycket medier som barnen använder, skulle vara spännande.

Källförteckning:
http://www.statensmedierad.se/Publikationer/Produkter/Smaungar--Medier-2010/
Utbildningsdepartementet (2010), Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Reviderad 2010). Fritzes, Stockholm.
- Posted using BlogPress from my iPad

måndag 27 februari 2012

Från ide,till film, tankar och reflektioner





När jag skulle starta det här film projektet så hade jag många funderingar i huvudet. Vad skulle jag göra för film? För vilka skulle filmen vara? Hur skulle filma och Vilka skulle jag filma?, Vad skulle jag ha för tema inom lärande? Lärande är ett väldigt stort område och jag kände att jag måste begränsa mig på något vis. Ska jag anpassa filmen efter barnen i min barngrupp eller ska jag inrikta mig på större barn? Efter ett tags funderingar kom jag fram till att jag ville göra en film för de barnen jag hade i min egen barngrupp, alltså barn som är mellan 1-3 år. Sedan funderade jag på hur ser en vardag ut hos oss? Det är massor av lek och pedagogisk verksamhet, men även massor av konflikter. Då kom jag på att jag skulle göra en film som handlade om konflikter. Först hade jag tänkt använda större barn för att uppnå mitt mål, men sedan insåg jag att mina små barn kanske inte skulle förstå då. Jag pratade med mina kollegor och de föreslog att jag skulle använda handdockor istället. Då blir det spännande och lättare för de små barnen att förstå. Det tyckte jag var en bra idé. Sedan fastnade jag lite grann i kreativiteten ska jag erkänna, vad ska de här handdockorna göra? Hur ska jag komma på en berättelse till detta?

Jag började göra observationer i min egen barngrupp för att få inspiration till filmen. En dag blev några barn osams, det ena barnet satt och lekte med ett bilgarage. Sedan kom ett till barn och ville vara med, men det ville inte det första barnet. Då vräkte det andra barnet ner garaget på golvet så bilarna for ur. Då blev det första barnet ledsen, sedan arg och drämde till det andra barnet i huvudet med bilen. Då blev båda två ledsna och skrek och grät. Det här tänkte jag är något jag kan göra en film av som små barn kan förstå och relatera till. Jag utgick från situationen med bilgaraget och så gjorde jag en ny händelse som liknade den. Jag behövde två huvudpersoner/huvudkaraktärer och jag vet sen tidigare att vi har ett antal handdockor på Mickelina som vi har använt då och då i olika situationer, vi har bland annat en gris som kommer ibland när någon fyller år. Den tänkte jag vore perfekt att ha som huvudkaraktär.

Jag döpte grisen till Knorre och sedan hittade jag en kossa som jag tyckte skulle passa bra i filmen, det blir lite bondgårds tema med djur. Kossan döptes till Muu. Vad ska nu Knorre och Muu göra för något var min fundering. Jag hade som tanke att Knorre skulle bygga något till exempel ett hus och så vill Muu vara med och leka, men så får hon inte detta. Då blir Muu ledsen, sen arg och förstör allt ihop. Då blir Knorre ledsen och arg sen slår Knorre Muu med en kloss och då blir Muu ledsen. Sedan blir båda ledsna. Sedan kommer Knorre på att det var inte så bra att slå någon, det är bättre att leka tillsammans vilket de gör och så blir båda glada. Det blev min slutgiltiga historia i väldigt korta drag. Detaljerna kan ni se i mitt manus. Då var det dags att börja rita! Vilket inte var så lätt kan jag säga. Jag önskar ibland att man vore en talang när det gäller att rita, men så är inte fallet. Jag gjorde ett tappert försök att rita detta, men hehehe varken Knorre eller Muu ser ut som en gris och en ko, men men de tär ju tanken som räknas. Blev en hel del svärande osv innan jag fick bildmanuset klart. Nästa gång jag ska rita ett bildmanus kanske jag ber någon annan att göra det. Fast i och för sig det var ju bara jag som visste hur jag tänkte så då var det ju mest praktiskt om jag gjorde det. Ju mer man ritar desto bättre blir man:)

Jag bad två av mina kompisar hjälpa mig att spela handdockorna en kväll efter jobbet. De är inte rädda om jag lägger ut filmen på internet och youtube utan de tyckte det var en rolig grej. Jag berättade för dem hur de skulle göra ungefär och så fick de läsa igenom manuset. Vi gick igenom hela historien 3-4 gånger, utan att filma, jag bara testade hur jag skulle ha kameran på bästa sätt. Det var också en chans för mina kompisar att öva hur händelseförloppet skulle vara. När vi gjort detta några gånger och de kände sig relativt säkra på hur manuset var upplagt så test filmade vi en gång. Den versionen fick jag dock ta bort eftersom vi började gapskrattade lite då och då under hela filmen. Vi glömde också bort några viktiga detaljer. Det är så lätt att glömma detaljer när man är så koncentrerad på det hela och så ska man hålla koll på manus och samtidigt filma,vilket jag fick erfara inte var så lätt som man kanske först trodde. Vi testade att filma igen och version 2 blev bättre än version ett, dock råkade jag filma åt fel håll mitt i filmen. Den tredje gången gick det mycket bättre och det var den versionen som jag valde. Det visade sig att både Martin och Linda som hjälpte mig tyckte att det var väldigt roligt att hjälp till. Speciellt Martin som var lite tveksam till att vara med först.

Jag ville ha någon bakgrundsmusik i filmen, eftersom att ibland när Knorre bygger så är det inte så mkt ljud så jag tänkte att det vore bra. Jag hittade i imovie en ljudsnutt som jag tyckte passa in, en ganska trallvänlig sång. Sedan tyckte jag filmen skulle blir roligare med lite ljud effekter. Så när Knorre vinkar in i kameran kom en ljudeffekt som hette dinosaurien, det var den som var mest likt en gris. Sen när mu kommer så la jag in ett råmande. Sedan när Muu blir arg hittade jag ett väsande som lät som ett monster. Den tyckte jag passade in så jag la i den. När Knorre drämmer till Muu så lade jag till en ljudeffekt som hette boink som jag tyckte passade in. I slutet av filmen när båda blev glada igen så lade jag in en till ljudeffekt med skrattande barn som avslutar filmen. Jag tyckte det passade in också när Knorre och Muu blev glada.

Jag visade den här filmen för några barn i olika åldrar. Här är några reaktioner på filmen. En ett åring i min barngrup reagerade direkt när han såg knorre då väste han exakt likadant som Knorre gjorde och så sa han giiis. Han applåderade senare när Knorre fick byggt klart huset. Sen skakade han på huvudet när Muu förstörde och så sa han dadadada men en arg röst. Sen höll han för ögonen när Knorre drämde till Muu. Sen skrattade han när de blev sams igen. En annan ett åring satt och stirrade faschinerat på filmen och sa inte ett ljud. En 1,5 åring ville se filmen flera gånger. Jag visade den också för ett antal tre åringar som reagerade när Muu blev ledsen. De sa så får man inte säga. Sedan när Knorre drämde till Muu sa de man får inte göra så! Efter filmen frågade jag dem vad de tyckte och de tyckte den var bra och så ville de ha handdockorna och leka med. Sedan spelade de upp hela handlingen igen. Det har var ett antal morgonar som jag har visat filmen och sedan har Knorre och Muu blivit jätte populära att leka med. Jag visade även filmen för några fyra åringar och någon femåring. En kille sa att han tyckte den var bra MEN den var lite för kort. Han ansåg att filmen skulle ha en fortsättning. Så han och hans kompis började leka om filmen igen och sedan gjorde de en fortsättning där de fortsatte att bygga. Jag skulle varit snabb och filmat detta, men när jag väl kom på det så såg de att jag filmade och då blev det så till gjort och inte alls bra. Det var flera av 4-5 åringarna som också ville leka med handdockorna de blev populära.

Dock tror jag att de som har mest nytta av den här filmen är barn som är mellan 1-3 år. De stora barnen tyckte den var bra, men de hade nog velat ha den mer avancerat. Men det är ju ändå bra att de barnen som är i den här åldern 1-3 som jag inriktade mig emot faktiskt var intresserade och att det inspirerade till lek. Det påverkade ju även de större barnen som också ville leka och hitta på en fortsättning.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit ett skojigt, intensivt och lärorikt arbete att göra film. Det är en process som tar längre tid än jag rodde. Jag har lärt mig att använda imovie, göra ett manus, film manus och filma med Ipaden samtidigt som man ska regissera de andra hur de ska göra. Det är en rolig erfarenhet och jag tänker definitivt göra fler filmer framöver, nu har man ju verktyg som man kan använda sig av. Nästa film kommer nog handla om hur det kan kännas att bli lämnad av mamma och pappa, på förskolan då några av våra barn har väldigt svårt att lämna mamma eller pappa och de blir väldigt ledsna, att göra en film om detta kanske kan underlätta för dem. Vi får se hur det blir. Bilderna ni ser i detta inlägg är några som togs under inspelingen av filmen.


- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag 21 februari 2012

Knorre blir ledsen!!

Här är min film, Knorre blir ledsen!

Film Manus

Granath (2006) skriver att man kan konsturera ett manus på olika sätt beroende på vilken slags film det är. Jag har valt att göra en dockteater film som en spelfilm, då innehåll och karaktärer är påhittade av mig.
Granath ( 2006) menar att ett film manus ska vara så detalierat så att den som läser det ska kunna se scenerna spelas upp framför sig. När man skriver manus skriver man alltid i nutid, alltså presens. Detta för att man inte kan se hur eller vad en människa tänker inserst inne i en film.(Granath 2006)

Här är mitt manus till filmen Knorre blir ledsen!

Manus
Det spelas musik i bakgrunden, Knorre sitter och bygger.
Berättaren: Här är grisen Knorre!, Hej hej Knorre, (Knorre tittar upp låter och vinkar till kameran) han håller på och bygger ett hus, (Knorre fortsätter att bygga) å vad fint det blir! (Knorre bygger vidare) ååå, (knorre sätter fast den sista lilla biten på huset) Sådär titta! Vilket stort och fint hus! Ojjj!!
Men Knorre, vilka ska bo i huset? (Knorre tittar på huset sedan tittar han åt andra hållet och visar med hela kroppen att det ligger något därborta. Där ligger det en gris och en ko, sen går han dit och puttar ett djur i taget med huvudet in i huset) Mhm aha
Åå titta vad bra det blev! Nu kan Knorre leka!
Men då kommer Muu! ( Muu kommer in i bild och går fram till Knorre och huset)
Muu: Hej hej ,
Berättare: Muu vill också vara med och leka
MUU: Får jag vara med!
Knorre : NEJ de får du inte!
Berättare: Nej DET vill inte Knorre!
ÅÅÅ då blir Muu ledsen!buhuu Stackars muu!( gråter lite grann håller händerna för ögonen) O sen blir hon ARG!, Men vad gör hon??(Muu kastar sig fram och förstör huset) hhhh så får man väl inte göra, nu blev ju Knorre jätte ledsen! (eheee, Knorre gråter håller händerna för ögonen)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ hans fina hus!
Men va, Men VAD GÖR DU Knorre??( Knorre tar en röd kloss och går fram till Muu och slår den i huvudet på henne)
Muu: AJ!
Berättare: Ajj!! så får man väl inte göra!Nu blev ju Muu jätteledsen! ( Muu gråter igen, Knorre gråter också) Men vad ska de göra nu? Mu är ledsen och Knorre är ledsen, dom är båda ledsna. (båda håller för händerna och gråter en liten stund)

Men titta!!nu går Knorre fram till Mu och blåser på Muus huvud! (ppuhhhhh) Och ger Muu en kraaaam! Men se! Nu är det bra igen! (båda jublar) NU börjar de bygga tillsammans, se vad bra! ( Mu och Knorre tar varsina klossar och börjar bygga upp huset igen.)
Ojj! (En av dem tappar en kloss, de bygger vidare) hoppsan! (En tappar igen)
Vad FINT huset blir! Titta vad bra! Nu kan de leka tillsammans och så lekte de hela dagen! (Knorre och Mu skrattar och leker tillsammans.)

Litteratur:
Granath, Thomas, "Manus och dramaturgi för film", 2006







Här är min story board, jag är inte världens bästa tecknare, men jag hoppas ni ser någorlunda vad jag har ritat:) jag har mina ritningar kvar i fall någon vill se dem:)

Synopsis

Synopsis
Temat för den här filmen är lärande. Min idé var att göra en film som är anpassad för små barn som är mellan 1-3 år gamla. Anledningen att jag valde just den åldern är för att jag dagligen möter barn  i min egen  barngrupp som är så gamla och jag tänkte att jag ska kunna använda filmen där. Jag valde att inrikta mig på konflikter för det är ett aktuellt ämne i vår dagliga verksamhet. Barnen hamnar ofta i konflikter om leksaker och så vidare, så jag ville göra den här filmen för att barnen lättare ska få en förståelse av situationen och se hur man kan göra istället.   
 
Syftet med den här filmen är att visa barn mellan 1-3 år hur man kan lösa konflikter och bråk utan att använda våld, för att istället leka tillsamans och ha roligt. Genom den här filmen ser barnen att det hjälper inte att förstöra eller slåss för att vara med i leken, utan då blir man bara ledsen, men genom att istället samarbeta och leka tillsammans så blir det mycket bättre. Detta gestaltas i en dockteaterfilm som är lagom lång för de små barnen att titta på.  

Jag valde att göra en dockteater eftersom de flesta små barn tycker om handdockor och de kan lätt relatera till dem. det kan också inbjuda till lek och utforskande.
Filmen blev fyra minuter lång.